Hälsoinformation
 Ftalatmjukgörare har tryggt använts för att
göra PVC-produkter mjuka i mer än 50 år utan ett
enda känt fall där de haft några negativa
hälsoeffekter på människor.
De tillhör de mest välundersökta av alla
kemikalier och används i bokstavligen tusentals
vardagsprodukter från tapeter och golvbeläggningar till
isolering av kablar, kläder, leksaker och livräddande
medicinska produkter.
Ej cancerframkallande
Ftalater orsakar inte cancer hos människor. Det finns inte
någon ftalat som är klassificerad som cancerogen
för människor av International Agency for Research into
Cancer (IARC) eller i European Dangerous Substances Legislation
(Direktiv 67/548/EEC). Varje påstående att ftalater
skulle vara cancerogena för människor, är ett
missförstånd som härstammar från
undersökningar på gnagare, men som nu vetenskapligt
bevisats som inte relevant för människor.
Mer information på
engelska…
Hormonella störningar
Det finns inga bevis för att någon
ftalatmjukgörare ger hormonella störningar hos
människor. Vissa ftalater har, i höga doser,
påverkat fortplantningen hos råttor och möss genom
en process som uppenbarligen omfattar det hormonella systemet.
Dessa effekter har emellertid endast visat sig vid
exponeringsnivåer många gånger högre än
de som människor utsätts för.
Studier på andra primater än människor visar
inga negativa effekter efter exponering för höga halter
av ftalater.
Japanska myndigheter har nyligen fastställt att ftalater
inte skall räknas till de ämnen som orsakar endokrina
störningar hos människor.
För ytterligare information om endokrina störningar
hänvisas till Cefics sidor med Endocrine Information; Cefic
Long Range Research Initiative; och EUs websida om endokrina
störningar.
Mer information (på
engelska)…
Effekter på fortplantningen
De toxikologiska effekterna på fortplantningen hos de
viktigaste ftalaterna har undersökts av Centre for Evaluation
of Risk to Human Reproduction (CERHR) och för DEHP av
myndigheterna i Kanada och USA , Dessa undersökningar
tillsammans med de senaste, och i vissa fall slutliga, versionerna
av de existerande riskbedömningarna (Council Regulation
793/93) leder till följande slutsatser:
Få, om ens några, effekter på
fortplantningsmekanismen har påvisats i studier av ftalater
med högre molekylvikt: DINP och DIDP.
DBP, BBP och DEHP medför påverkan på
fortplantningsfunktionen hos gnagare vid maxdoser om ca 750 till
1000 mg/kg bw/dag, medan lägre doseringsnivåer klart kan
definieras där inga skadliga effekter observerats (NOAEL).
Mer
information (på engelska)…
Referenser
-
Human Reproduction, National Toxicology Program, US Department
of Health and Human Services, 2000, NTP-CERHR Expert Panel Report
on Di (2-ethylhexyl) Phtalate, Report NTP-CERHR-DEHP-00. (Rapporter
finns också för DBP, BBP, DINP och DIDP)
-
Health Canade, Medical Devices Bureau, DEHP in Medical Devices:
An Exposure and Toxicity Assessment, February 2002
-
Safety Assessment of Di(2-ethylhexyl)phtalate (DEHP) Released
from PVC Medical Devices, Center for Devices and Radiological
Health U. S. Food and Drug Administration Rockville, MD 20852
|
