Ftalater i miljön

miljönI över 40 år har omfattande studier gjorts beträffande ftalaternas miljöpåverkan. Forskningen visar att vid nuvarande, och förutsebara, exponeringsnivåer utgör de ingen miljörisk.

Förbättrad analysteknik har möjliggjort pålitligare mätningar av ftalatnivåerna i ett stort antal vatten-, sediment-, jord-, växt- och djurprover. Dessa används till att höja kvaliteten på pågående riskbedömningar genom att kalibrera och förbättra de använda modellerna.

Det har påvisats att ftalater är vitt spridda i miljön men att nivåerna är låga eftersom de utsätts för relativt snabb fotokemisk och biologisk nedbrytning. Dessutom minskar nivåerna på grund av den ökade användningen av vattenreningsverk.

Ftalater ackumuleras inte i vatten 

Fastän ftalater förekommer i stor utsträckning i miljön är deras nivåer låga tack vare att det sker en snabb fotokemisk och biologisk nedbrytning. Ftalatnivåerna i vatten rapporteras till och med sjunka. 1,2

The Netherlands National Institute of Public Health and Environmental Protection (RIVM) har uppgett att ftalatnivåerna i Lake Yssel sjönk med 75 % under perioden 1980-88.3

Ftalater kan ackumuleras i vissa enkla vattenorganismer. De flesta högre organismer(t ex fisk) har emellertid förmågan att metabolisera dem (eller bryta ner dem) snabbt utan påvisbar skada. Därför inträffar inte biomagnifikation uppåt i näringskedjan.

Dessutom uppvisar de flesta ftalater ingen akut eller kronisk toxicitet på en rad vattenorganismer vid koncentrationer som når ftalaternas gränser för vattenlöslighet. 4,5

Ftalater tränger inte in i människans näringskedja

Det har antytts att spridandet på åkrar av rötslam från kommunala reningsverk leder till att ftalaterna tas upp av växter och sedan övergår i människans näringskedja. Detta område har emellertid studerats ingående under årens lopp och det finns inga bevis för att ftalater kan komma in i den mänskliga näringskedjan på detta sätt.

Det finns två saker man skall komma ihåg; nedbrytningstakten för ftalaterna i rötslam och jord; och växternas upptagande ur jorden av ftalater som di-2-ethylhexylftalat (DEHP). Ftalater bryts ned både aerobt och anaerobt ( med eller utan syre). Det finns flera undersökningar som visar att när de ingår i rötslam bryts de ned snabbt.

Exempelvis gjordes en undersökning av trädgårdsjord som innehöll DEHP. Inom 20 dagar hade ftalatnivåerna sjunkit med 75 % och efter 30 dagar var siffran mer än 90 %.

En stor vetenskaplig studie av växters upptag av DEHP genomfördes i USA 19897. Av de växter som testades ingick fyra odlingar i födoämneskedjan: sallad, morötter, chilipeppar och tall fescue (ett slags betesgräs). Författarna konstaterade att "…eftersom intakt DEHP inte hittades i några växter, var växternas DEHP-upptag av mindre betydelse och skulle inte begränsa tillsättande av rötslam i jord avsedd för dessa grödor".

Ftalater imiterar inte naturligt östrogen och det finns inga bevis för att deras förekomst i naturen försämrar spermakvaliteten hos människor eller djur

Det har rapporterats om försämrad spermakvalitet hos män och man har antagit att detta kan bero på att de utsatts för kemikalier i miljön som imiterar det kvinnliga hormonet östrogen. Det finns ännu inga bevis för att detta är ett generellt problem hos människan och inget bevis för att kemikalier i allmänhet, eller någon speciell kemikalie, är orsaken.

När det gäller ftalater har de senaste in-vivostudierna (studier på levande organismer), särskilt inriktade på att leta efter östrogenpåverkan, visat8, 9, 10 att inga ftalater från dibutylftalat (DBP) till diisodecylftalat
(DIDP) har några sådana effekter.

Hypoteser om potentiell effekt på miljön av industrikemikalier är en fråga för hela kemiindustrin. Cefic, det organ som representerar den europeiska kemiindustrin, har bemött denna vida debatt och har initierat ett omfattande forskningsprogram.

 Mer information på engelska…

Referenser

  1. Furtmann, K., (1993), Phtalate in der Aquatischen Umwelt', Landesamt für Wasser und Abfall, NordrheinWestfalen, No 6/93.
  2. Hurford N., Law, RJ Payne, AP, Fileman, TW, (1989), Oil. Chem. Pollut 5, 391-410
  3. National Institute of Public Health and Environmental Protection (RIVM), 'Update of the Exploratory Report Phtalates', report no 710401008, Netherlands, 1991.
  4. Rhodes, JE, Adams, WJ, Biddinger, GR, Robillard, KA and Gorsuch, JW, (1995), Env. Toxicol. and Chemistry, 14, 11, 1967.
  5. Adams, WJ, Biddinger, GR, Robillard, KA and Gorsuch, JW, (1995), Env. Toxicon. and Chemistry, 14, 9, 1569.
  6. Shanker, R., Ramakrischna, C. and Seth, PK., (1985), 'Degradation of som phthalic acid esters in soil', Environ. Poll., 39, 1-7.
  7. Aranda, JM, O'Connor, GA and Eiceman, GA, 'Effects of sewage sludge on di-(2-ethylhexyl) phthalate uptake by plants', (1989), J Environ. Qual.. 18, 45-50
  8. Meek M D, Clemons J, Wu Z F and Zacharewski T R (1996), 'Assessment of the alleged oestrogen receptormediated activity of pjtjalate esters', presented at the 17th Annual SETAC Meeting, Washington, USA, 18-21 November 1996.
  9. Meek, MD, Clemons, J, Wu, ZF and Zacharewski, TR., (1997), 'Examination of the alleged in-vitro and in-vivo oestrogenic activities of eight commercial phthalate esters', Presented at the SETAC Europe Meeting, Amsterdam, 6-10 April 1997. Submitted for publication.
  10. Uterotrophic asays in immature rats, Zeneca Central Toxicology Laboratory, Report Nos. CTL/R1278-1281, 1996.