Typer av ftalater

Familjen av ftalatestrar utgör de mest producerade mjukgörarna i världen. Både ortoftalsyra och tereftalsyra kan fås att reagera med en alkohol för att producera ftalatestrar som kan användas som mjukgörare. I praktiken är tereftalater mer allmänt använda i USA än någon annanstans.

Ftalatestrar tillverkas av alkoholer som metanol och etanol (C1/C2) upp till isodekanol (C13), endera som en rak kedja eller med viss förgrening. Skälet till det stora antalet ftalater är att de behöver ha olika egenskaper för olika användningsområden. Se listan över allmänt använda ftalater.

Strax över en miljon ton ftalater produceras varje år i Västeuropa.

Di-isononylftalat (DINP) och Di-isodecylftalat (DIDP)

Tillsammans står dessa två mjukgörare (DINP: CAS Nr: 68515-48-0 och 28553-12-0 EINECS Nr: 271-090-9 och 249-049-079-5 och DIDP: Cas Nr: 68515-49-1 och 26761-40-0 EINECS Nr: 271-091-4 och 247-977-1) för ca
60 % av alla ftalater i bruk i Västeuropa.

De produceras genom förestring av "oxo" alkoholer med ungefärlig kolkedjelängd nio eller tio. För mer information hänvisas till DINP Information Centre och DIDP Information Centre (på engelska).

Di-ethylhexylftalat (DEHP)

Diethylhexylftalat (DEHP) (CAS No 117-81-7) är också känd som dioktylftalat (DOP). I Västeuropa står den för ca 20 % av alla använda mjukgörare. Det är ftalatestern av alkoholen 2-etylhexanol, vilken normalt framställs av propen via dimerisering av butyraldehyd.

Den vitt spridda användningen av DEHP som mjukgörare speglar dess allsidiga mjukgörandeprestanda och förmåga att förse en mängd produkter för allmänt bruk på ett kostnadseffektivt sätt med passande egenskaper. Ibland har vissa betänkligheter framförts rörande ämnets eventuella hälsorisker men färska undersökningar har bekräftat att allmänhetens exponering för DEHP inte ger någon anledning till oro.

För ytterligare information hänvisas till DEHP Information Centre (på engelska).

Ftalater för speciella ändamål

Andra ftalater framställs för att möta speciella behov. För snabbsmältande tillämpningar, där skum krävs, används BBP, DIHP, DIBP och DBP. För produkter med låg viskositet och då bra flexibilitet behövs vid låg temperatur används linjära och halvlinjära ftalater (t ex L911P och L810P).

För användning vid hög temperatur (kablar med hög prestanda t ex) är DTDP och DIUP att föredra.

För ytterligare information hänvisas till BBP Information Centre och DBP Information Centre (båda på engelska)

Referenser

1. EUs riskbedömning genomförd av EUs medlemsstaters tekniska experter på uppdrag av European Chemicals Bureau (ECB). Riskbedömningsrapporten väntas bli publicerad 2006.